Inom e-learning finns det ett begrepp som dyker upp så fort man pratar om digitala kurser och lärplattformar: SCORM. Men vad döljer sig egentligen bakom akronymen, och varför är det fortfarande den dominerande standarden trots att tekniken har rötter i slutet av 90-talet?
Vad är SCORM?
SCORM står för Sharable Content Object Reference Model. Det är inte ett programvaruverktyg i sig, utan en uppsättning tekniska standarder som talar om för e-learningproducenter hur de ska bygga sina kurser så att de fungerar i olika lärplattformar (LMS – Learning Management Systems).
Man kan likna SCORM vid en USB-kontakt för lärande. Precis som du förväntar dig att ett USB-minne ska fungera oavsett om du sätter det i en PC, Mac eller bilradio, ser SCORM till att en kurs skapad i ett författarverktyg (som Articulate eller Adobe Captivate) kan "prata" med vilket LMS som helst.
Fördelarna med SCORM
Trots att utmanare som xAPI (Tin Can) och LTI har dykt upp, håller SCORM ett stadigt grepp om marknaden. Här är varför:
-
Interoperabilitet (Bärbarhet): Detta är den största vinsten. Om du bygger en kurs i SCORM-format äger du materialet. Om ditt företag bestämmer sig för att byta LMS nästa år, kan du enkelt exportera dina kurser och importera dem i det nya systemet utan att behöva bygga om dem från grunden. Vilket är bra när man går över till K3. Och "gud förbanne", när man beslutar sig för att lämna oss för någor annat...
-
Spårning av framsteg: SCORM gör att plattformen kan hålla koll på användaren. Den sparar var i kursen deltagaren befinner sig (bokmärkning), om de har godkänts på ett test, samt vilken poäng de fick.
-
Återanvändbarhet: Eftersom innehållet är uppdelat i "Sharable Content Objects" (SCO), kan mindre moduler teoretiskt sett användas i flera olika kurser.
-
Standardisering: Eftersom nästan alla LMS stödjer SCORM (särskilt version 1.2 och 2004), slipper utvecklare gissa sig till hur data ska skickas. Det finns ett tydligt regelverk. Precis som PDF är standard för dokument.
Nackdelarna med SCORM
Ingen teknik är utan brister, och SCORM börjar visa tydliga tecken på åldrande i en modern, mobil värld. Lite "ledverk" o mman så får uttrycka det.
-
Begränsad datainsamling: SCORM är bra på att svara på frågor som "Är kursen klar?" och "Vad blev poängen?". Den är däremot sämre på att berätta hur användaren interagerade med innehållet eller om de lärde sig något utanför själva paketet.
-
Beroende av webbläsare: SCORM-kommunikation sker via JavaScript i en webbläsare. Det gör formatet styvt och problematiskt för offline-lärande eller mobilappar som inte körs i en traditionell webbläsarmiljö.
-
Innehållslåst: En SCORM-kurs är som en "svart låda". När den väl är paketerad och uppladdad är det svårt att ändra en enskild bild eller textrad utan att behöva paketera om och ladda upp hela filen igen. Vi i K3 har gjort plockepinnarbetet med pincett lättare, men det är oavsett bökigt.
-
Säkerhet och stabilitet: Eftersom tekniken vilar på äldre standarder kan den ibland vara känslig för nätverksavbrott. Om användarens internet dör precis när de avslutar testet, kan SCORM missa att skicka "Godkänd"-signalen till servern.
SCORM 1.2 vs. SCORM 2004
Det är viktigt att känna till skillnaden mellan de två vanligaste versionerna:
Slutsats: Är SCORM fortfarande relevant?
Svaret är ett rungande ja, men med förbehåll. Om ditt mål är att leverera formell utbildning, säkerställa efterlevnad (compliance) och ha enkel administration, är SCORM oslagbart. Det är tryggt, förutsägbart och brett understött.
Om du däremot vill spåra informellt lärande, som att titta på en YouTube-video eller läsa en artikel på språng, bör du snegla på xAPI. Eller använda K3 där SCORM är en resurs bland flera när man sätter ihop en kurs. Men för den stora massan av digital företagshälsa och interna utbildningar är SCORM fortfarande kungen av format.
